Mitt liv med MS-20

1975 köpte min bror Leif en MS-20 av årsmodell 1973. Tänk er en endast två år gammal MS-20. Välskött och fin. Orange skrov och beige överbyggnad. Utrustad med MD1A, krysställ med genua och drifter, i övrigt standardutrustad. Båten döptes till NAJADEN och var i hans ägo i 31 säsonger för att då säljas till J-E Lindmark.

Jag var nu bara 18 år ung och fräste omkring med min Crescent 415 med en 20-hästars Mercury på akterspegeln.

Åren kom och gick och så 1978 var det dags att bli MS-20-ägare. Ringde på en annons till någon i Habo, men tyvärr var båten såld. Men säljaren berättade att han hade en kompis som skulle sälja sin MS-20 men ej annonserat ännu. Fick numret till kompisen, en tandläkare Reinulf vill jag minnas. Jodå, båten var till salu och hade inte varit i sjön på ett tag då säljaren köpt en HR-26. MS-20:n var av årsmodell 1973 med segelnummer 94 och var döpt till KLUNKEN. Motorn var en MD1A.

Tid bestämdes för besiktning och så blev det en resa till Vättens strand. Säljaren bodde i Habo men båten stod uppställd i en småbåtshamn norr därom. Jag var ju totalt grön som båtbesikigare så det var ren tur att allt var i sin ordning. Även båten var grön, med beige överbyggnad. Vi tog i hand på affären och kanske fick säljaren en handpenning. Lysekils lokale båttransportör engagerades och när båten skulle hämtas såg jag till att vara med vid lastningen och överlämnade då en postväxel till säljaren.

Efterhand gjordes arbeten och investeringar på båten som nu döpts om till JARRAMAS. Motorn användes nästan bara till att komma ur och in i hamn, segling var det som gällde. Ofta var var jag ensam men ibland var polaren Kent med. Han var (och är säkert fortfarande) en hejare att segla, synnerligen taktisk. Han var rorsman och jag gastade.

Motorn utrustades om sider med växelströmsgenerator och färskvattenkylning med en hembyggd värmeväxlare. I början av åttitalet skrapades botten ren från ett antal lager med bottenfärg. En släpjolle inhandlades till ett förmånligt pris. Vintern 85-86 våtblästrade brorsan och jag våra MS-20 i botten. Leifs båt hade plastpest och jag gjorde en förebyggande behandling.

Av familjeskäl sålde jag min första MS-20 sommaren 1986. Köparen var en Örebroare med sommarställe i Fjällbacka och där skulle båten ligga på redden. Under några år såg jag då och då min gamla MS-20 i Fjällbacka.


Upptagning
hösten 1975
av MS-20 #77

MS-20 #94
- JARRAMAS -

Botten våtblästrad.

1996 var jag plötsligt nyskild. En ny kvinna dök snart upp i mitt liv och hon tyckte om båtlivet med tillbehör. Marknaden dammsögs men ingen MS-20 hittades. Jag gav upp hoppet och sökte efter en 20-fots motorsnipa istället. Alvarbåtar i Norrköping befanns ha en snipa men vad bättre var; de hade även en MS-20 som såldes för kunds räkning.

På nyåret 1999 åkte frun och jag upp till Norrköping för att syna båten i sömmarna. En ganska ostädad, snuskig och sönderborrad båt mötte oss. Ett par dagar senare gav jag per post ett bud på båten. Varvet gick emellan och affären löstes. Åkaren som forslat hem min första båt ställde upp denna gång också och en tidig vårdag 1999 stod mitt livs andra MS-20 på gården.

Ett omfattande städnings- reparations- och renoveringsarbete tog så sin början och detta arbete fortgår än idag fast i lugnare takt. Den hel-beiga båten döptes till KRABATEN och fick ganska snart en egen hemsida. Omsider hittade jag Marieholm 20 Eskadern på internet och blev medlem i oktober 1999.

När jag våren 2014 sålde KRABATEN till en god vän hade jag haft MS-20 i 60% av mitt vuxna liv. Även om jag är nöjd med mitt nuvarande båtägande så fortsätter hjärtat att klappa för Marieholm MS-20.

Startsida