Foto som hobby och försörjning har funnits i släkten sedan min farfars tid tidigt på 1900-talet.
Pappa hade den goda smaken att sätta en kamera i mina små nävar när jag var ungefär 8 år.
Och på den vägen är det; fotografering har nästan alltid funnits som ett intresse hos mig.
Det har som regel blivit mer kvantitet än kvalitet, men kvantitet kan också vara en kvalitet i sig.
Ett par speciella intressen har länge legat och malt i bakhuvet; stereofoto och undervattensfoto.

Stereofoto

Nedan lite av min utrustning. Nikon-kompakterna har pensionerats till förmån för G12:orna
vilka utlöses med hjälp av de trådlösa fjärrkontrollerna som körs på samma frekvens.
Riting på hållare, man bygger två identiska som skruvas ihop.

Nedan prov på stereobilder. Klicka på miniatyren, ha ögonen i kors, försök se en tredje
bild mellan de två. Det är i den bilden du ser stereoeffekten.


Länk till Stereofotogruppen i Göteborg. Andra intressanta länkar:
LÄNK - LÄNK - LÄNK - LÄNK - LÄNK - LÄNK

För att på enklaste sätt fotografera i stereo behövs två identiska kameror. På en hållare uppsatta
så tätt ihop det går. Kamerorna måste exponera exakt samtidigt och därför måste man trycka
ned knapparna lika exakt. Detta klarar i alla fall inte jag, det skiljer nästan alltid något lite
och då blir ej bilderna så lika som är önskvärt. Man rör kamerorna en aning när man trycker av.
Genom att använda självutlösarna blev resultatet utmärkt.
På nya stereo-riggen används trådlösa fjärrkontroller som körs på samma frekvens. Då kan båda
kamerorna exponera samtidigt med ett tryck på den enda sändarknappen.
För att titta på stereobilderna själv använder jag en betraktningsapparat som säkert är
100 år gammal. Bilderna kombineras ihop i Photoshop, mejlas till Fujidirekt. Sedan klipps
bilderna ut och limmas upp på en kraftig papp som passar i betraktningsapparatens hållare.


Undervattensfoto

Ingen jämförelse i övrigt med de duktiga etablerade uv-fotografer som säkert har egna hemsidor.

UV-foto är en kul grej i samband med snorkling som jag också är road av.
Största problemet tycks vara att vattnet sällan är så klart sommartid som vore önskvärt.


Foto från en mast

Ett par bilder behövde tas från en lite högre höjd och att komma in i huset intill var inte att tänka på.
Nöden är uppfinningarnas moder. Så på Biltema inhandlades 4 st 1,5m maströr för TV-antenner.
Lite arbete i verkstaden skapade ett fäste för ett stativhuvud och vips så var det klart. Kameran utlöses
med hjälp av trådlös fjärrkontroll som redan fanns i lådan. Som förankring används en tung parasollfot.
Inte konstigt att de som fotar fastigheter för mäklare ofta använder metoden.

TESTFOTO 1 - TESTFOTO 2 - TESTFOTO 3 - TESTFOTO 4

Mersmak för mastfoto infann sig så ett stativ från Manfrotto inköptes.


Digitalisering av diabilder

Med 70 magasin diabilder som börjat oxidera kändes det aktuellt att digitalisera bilderna. Hur göra?
Ska jag montera diorna på firmans trumskanner? Nej det blir för tidsödande. Började experimentera med
avfotografering och fick till slut ett acceptabelt resultat.
I ett helt mörkt rum projicerades bilderna på en 70x100cm vit matt pappskiva.
Projektorn var min Rollei med 150W 24V lampa.
Kameran var en Sony DSC F717 uppställd på stativ så nära projektorn som möjligt. Inställd för 3 MP och
manuell fokus. Sedan öppnades bilderna som hastigast i Photoshop och i snitt lades ned 2 min pr bild.
Justeringarna omfattade som minst Nivåer och Beskärning. Totalt antal digitaliserade dior blev 1 700 st och då
tog jag inte med alla. De omkring 50 mest intressanta diorna åkte med på en karuselltur i firmans trumskanner.

UPPDATERING: Inhandlat en "diaskanner" på Kjell & Co som ger ett trevligt resultat på acceptabel tid.
Är ingen skanner i egentlig mening utan en digitalkamera med diahållare. Tre ramade dior kan monteras i hållaren
och sedan går det snabbt att digitalisera. Kan lagra filerna på ett SD-kort så en dator behöver ej vara inkopplad.
Mycket nöjd med denna investering. Snabbhet, enkelhet och resultat är en bra kombination. Rekommenderas.

Prov på avfotograferade diabilder: 1 - 2 - 3 - 4
Prov på trumskannade diabilder: 5 - 6 - 7 - 8
Prov på diabilder digitaliserade med Plexgear Pixaver Touch: 9 - 10 - 11 - 12


Digitalisering av fotoalbum

Ex-fruns och mina egna album digitaliserades med hjälp av en modern färgkopiator som även kan skanna
och spara som flersidig pdf. Ett album om ca 100 sidor tog ca 30 min att skanna och sedan ytterligare
knappt 30 min för redigering i datorn. Denna redigering omfattade rotering och beskärning av sidor/dokument samt
smärre retuscher. Totalt 22 album. Nästa projekt blir att digitalisera föräldrarnas album.


Digtala bilders upplösning

Digitala bilders upplösning benämns PPI vilket är en förkortning av Pixels Per Inch.
DPI är en förkortning av Dots Per Inch och avser upplösning hos t ex en skrivare.
LPI är en förkortning av Lines Per Inch och anger den rastertäthet med vilken en trycksak trycks,
gäller koventionellt/amplitudmodulerat raster. En engelsk tum/inch är 2,54 cm.

En 5-megapixel-kamera tar en bild med bredden ca 2592 pixlar. Om man skickar in sina bilder till ett labb för
att få dem "framkallade" till 15 cm (6 tum/inch) breda kopior så kan man räkna med att bildfilen behöver en upplösning
på 300 PPI. 2592/300=8,64 tum/inch. Eftersom 8,64 är betydligt mer än 6 räcker upplösningen väl. Ett motsvarande
räkneexempel med en 3,2-megapixel-kamera som sparar bilder med 2040 PPI bredd ger följande resultat:
2048/300=6,82. Detta resultat visar att även denna kamera väl håller för kopior med 15 cm bredd.

Upplösningen 300 PPI gäller även för tryck men i båda fallen är gränserna tänjbara. Själv har jag låtit ett lab
göra kopior där mina digitala bilder hade en upplösning av 180 PPI och det blev ett fullt godtagbart resultat.
Bildens karaktär spelar också in; en slätstruken bild med få detaljer kräver inte så hög upplösning som en
bild med många komplicerade detaljer.

Önskar man skriva ut stora förstoringar från sina digitala original kan så låg upplösning som 72 PPI räcka.
Detta ger vid handen att en bild med bredden 2592 pixlar skulle kunna skrivas ut till 36 tums bredd, dvs mer
än 90 cm. Säkert tänjbart till 100 cm för den som önskar en 70x100-utskrift. Dessutom är betraktingsavståndet
som regel längre på en så stor utskrift att man aldrig ser de enskilda pixlarna som kan bli synliga.


HEM