 |
 |
 |
 |
Dessa bilder är bara för att visa lite av effekten.
Ett par hemsidor var till stor hjälp att komma igång med stereofotografering:
Projektarbete och Stereoscopy. Länk till Stereofotogruppen i Göteborg.
För att på enklaste sätt fotografera i stereo behövs två identiska kameror. På en hållare uppsatta så tätt ihop det går.
Kamerorna måste exponera exakt samtidigt och därför måste man trycka ned knapparna lika exakt.
Detta klarar i alla fall inte jag, det skiljer nästan alltid något lite och då blir ej bilderna så lika som är önskvärt.
Man rör kamerorna en aning när man trycker av. Genom att använda självutlösarna blev resultatet utmärkt.
Då kan man i exponeringsögonblicket/en koncentrera sig på att hålla kamerorna stilla. Inga snapshots alltså.
För att titta på stereobilderna själv använder jag en betraktningsapparat som säkert är 100 år gammal.
Bilderna kombineras ihop i Photoshop, mejlas till Fujidirekt. Sedan klipps bilderna ut och limmas upp på en
kraftig papp som passar i betrakningsapparatens hållare.
Undervattensfoto
Ingen jämförelse i övrigt med de duktiga etablerade uv-fotografer som säkert har egna hemsidor.
 |
 |
 |
 |
 |
UV-foto är en kul grej i samband med snorkling som jag också är road av.
Största problemet tycks vara att vattnet sällan är så klart som vore önskvärt.
Digitalisering av diabilder
Med 70 magasin diabilder som börjat oxidera kändes det aktuellt att digitalisera bilderna. Hur göra?
Ska jag montera diorna på firmans trumskanner? Nej det blir för tidsödande. Började experimentera med
avfotografering och fick till slut ett acceptabelt resultat.
I ett helt mörkt rum projicerades bilderna på en 70x100cm vit matt pappskiva.
Projektorn var min Rollei med 150W 24V lampa.
Kameran var en Sony DSC 717 uppställd på stativ så nära projektorn som möjligt. Inställd för 3 MP och manuell skärpa.
Sedan öppnades bilderna som hastigast i Photoshop och i snitt lades ned 2 min pr bild.
Justeringarna omfattade som minst Nivåer och Beskärning. Totalt antal digitaliserade dior blev 1 700 st och då
tog jag inte med alla. De omkring 50 mest intressanta diorna åkte med på en karuselltur i trumskannern.
Prov på avfotograferade diabilder: 1 - 2 - 3 - 4
Prov på trumskannade diabilder: 5 - 6 - 7 - 8
Digitalisering av fotoalbum
Ex-fruns och mina egna album digitaliserades med hjälp av en modern färgkopiator som även kan skanna
och spara som flersidig pdf. Ett album om ca 100 sidor tog ca 30 min att skanna och sedan ytterligare
knappt 30 min för redigering i datorn. Denna redigering omfattade rotering och beskärning av sidor/dokument samt
smärre retuscher. Totalt 22 album. Nästa projekt blir att digitalisera föräldrarnas album.
Digtala bilders upplösning
Digitala bilders upplösning benämns PPI vilket är en förkortning av Pixels Per Inch.
DPI är en förkortning av Dots Per Inch och avser upplösning hos t ex en skrivare.
LPI är en förkortning av Lines Per Inch och anger den rastertäthet med vilken en trycksak trycks,
gäller koventionellt/amplitudmodulerat raster. En engelsk tum/inch är 2,54 cm.
En 5-megapixel-kamera tar en bild med bredden 2592 pixlar. Om man skickar in sina bilder till ett labb för
att få dem "framkallade" till 15 cm (6 tum/inch) breda kopior så kan man räkna med att bildfilen behöver en upplösning
på 300 PPI. 2592/300=8,64 tum/inch. Eftersom 8,64 är betydligt mer än 6 räcker upplösningen väl. Ett motsvarande
räkneexempel med en 3,2-megapixel-kamera som sparar bilder med 2040 PPI bredd ger följande resultat:
2048/300=6,82. Detta resultat visar att även denna kamera väl håller för kopior med 15 cm bredd.
Upplösningen 300 PPI gäller även för tryck men i båda fallen är gränserna tänjbara. Själv har jag låtit ett lab
göra kopior där mina digitala bilder hade en upplösning av 180 PPI och det blev ett fullt godtagbart resultat.
Bildens karaktär spelar också in; en slätstruken bild med få detaljer kräver inte så hög upplösning som en
med många komplicerade detaljer.
Önskar man skriva ut stora förstoringar från sina digitala original kan så låg upplösning som 72 PPI räcka.
Detta ger vid handen att en bild med bredden 2592 pixlar skulle kunna skrivas ut till 36 tums bredd, dvs mer
än 90 cm. Säkert tänjbart till 100 cm för den som önskar en 70x100-utskrift. Dessutom är betraktingsavståndet
som regel längre på en så stor utskrift att man aldrig ser de enskilda pixlarna som kan bli synliga.